En levande landsbygd - En levande stad.

Stockholm 2019-03-31

En levande landsbygd och en levande stad, var en självklarhet när vi byggde upp Sverige. Man var angelägen om att skapa mötesplatser. En sådan mötesplats var Svenska kyrkan. 

I söndags fick jag se ett fint exempel på att livet i mindre kommuner är i högsta grad levande såväl som Svenska kyrkan. Min kusin ringde nämligen och berättade att hon sjöng i Svenska kyrkans kyrkokör i Bredaryd och att de tillsammans med kyrkokören ifrån grannkommunen i Kulltorp var på väg till Stockholm för att sjunga i St. Clara kyrka i Stockholm. Det ville jag ju inte missa. 

Jag kom lite försent men möttes av känslan att nu är det vår och glädje när jag såg kören längst fram och hörde de vackra tonerna. Tänk att de hade en så fin kör i det samhälle som jag har växt upp i nämligen Bredaryd och ifrån det samhälle som min mor växte upp i nämligen Kulltorp och som jag hade besökt som barn. Det var en mäktig känsla och det kändes så rätt. Det var som en gåva till mig personligen. Jag kom också ihåg hur min mor hade berättat hur hon som en ung kvinna och som mor till åtta barn låg och grät en kväll när hon och min far hade lagt sig. Hon var ledsen över att det enbart var männen som fick tala och få ledande positioner i den församling i Bredaryd där jag växte upp, nämligen Pingstkyrkan. Detta gjorde att man beslutade att en gång per år skulle man låta medlemmarna i de båda församlingarna mötas för att dela vittnesbörd. Detta gjorde att vi som församling åkte till Kulltorp en vecka och de kom till oss en vecka. Efter Gudstjänsterna där medlemmar delade vittnesbörd ifrån sin vardag och sin relation till Jesus och sjöng gick vi hem och fikade hos varandra. Det som såg ut som ett nederlag blev därmed en seger och min mor fick se att även kvinnorna fick ta plats på talarstolen. Hon och grannfrun som var den bästa kompisen var alltid noga med att gå ned och bedja på Kvinnornas Internationella bönedag. De visste vad det var när allt inte var serverat. 

Prästen talade över temat, "Vad lever du för" och poängterade värdet av att inte enbart arbeta för det som är förgängligt utan även för det som ger ett evigt liv.

Han berättade om hur det var när han som barn spelade Monopol med sina föräldrar och syskon och hur han kom in i ett flow när han köpte de olika gatorna och husen på de fina gatorna, men att hans mor plötsligt kunde säga "Nu lägger vi ihop spelet och lägger tillbaka det i lådan, för nu ska jag laga mat". Han menade att en del människor lever ett liv som om man spelade Monopol. Det handlar om att få så mycket rikedom och egendomar som möjligt men plötsligt kommer en dag när allt ska läggas tillbaka till lådan igen och talade om vikten att fundera över hur vi på bästa sätt förvaltar våra liv och vår tid. Han fortsatte med att säga att det pågår en dragkamp om vad vi känner är rätt och berättade att hans fru en gång hade frågat honom om det var något han tyckte att hon skulle ändra på. Han hade vid det tillfället sagt att han inte kom på något men hade sedan tänkt att frågan kanske kommer tillbaka och då skulle han ha tänkt ut något men det gjorde den inte. Han gav en appell om att vi kanske skulle må bra av att ställa den frågan till Gud. Är det något du vill att vi ska ändra på och undrade om vi överhuvudtaget ställer en sådan fråga eller om vi bara lever våra liv som om vi spelar Monopol. 

Under veckan som har gått har SwedBank varit i fokus. Vi har sett dess VD få avgå. Banken är som vi alla vet en central punkt i en kommun och inte minst på en mindre ort. Personligen har jag undrat om det hade kunnat gå så fel om man hade haft en närmare kundrelation. När Sverige byggdes upp var kontakten med banken och närheten till kunderna central. Man byggde upp ett förtroende. Det var inte någon som man träffade en gång per en telefon och som man inte känner utan en personlig kontakt. Banken fick därmed följa projekten på ett annat sätt och vara med och arbeta för en levande landsort och en levande stad. De kanske borde få tillbaka fokuset på människorna i högre grad så kanske vi slipper fler så tråkiga historier som vi har fått se den senaste veckan. 

Jag anser att det kan man även tänka på utifrån perspektivet hållbarhet - balans - dynamisk mångfald. Vad lever vi för, vad är viktigt för oss och att även ta med oss frågan "Är det något vi ska ändra på?" Hur kan vi arbeta för att det som vi har tagit för givet nämligen mötesplatser som butiker, kyrkor på landsbygden mm håller på att försvinna?

Många hälsningar

Elisabeth Claesson