Veckokrönika 2019-05-10


Under veckan som gick hade jag behov av att få kontanter och åkte då till Swedbanks kontor på Hamngatan. Där möttes jag av ett i princip tomt kontor med två tjänstemän, detta till skillnad ifrån Forex bank som har en ständig ström av nya kunder som besöker kontoret då de har gjort sig kända för den typen av service. Bankerna har olika mål för sin bankverksamhet. Den ena banken arbetar med kunder som jag tror många av oss inte riktigt vet vilka de är medan den andra har en mer tydlig bild för oss som allmänhet. 

I Swedbanks fall hade man troligen fått hicka över den senaste tidens händelser för när jag sedan lämnade banken ringde telefonen och då förväntades jag svara på frågor om deras service. På den gamla goda tiden behövdes inte alla dessa uppföljnings- och datoriserade frågor som jag tror både gör mig och alla andra mycket trötta. Vi fick service när vi gick till bankkontoret och vi behövde inte åka till ett större centrum för att få det. Vi kände igen bankkassörskan och kände att vi hade förtroende för banken p gr a bl.a. kassörskans arbete.

Besöket på banken spädde på min känsla att städers centrum och centralorter kommer att förändras mycket snabbt om vi inte arbetar emot en förändring. 

Under veckan som gått har jag gått runt i Vällingby och diskuterat den frågan med butikers expediter och ägare och känner att frågan är i högsta grad relevant.

Det är lätt att förtörnas över att regnskogen avverkas i Amazonas i Brasilien då den anses som världens lungor och aldrig mer kommer tillbaka men hur är det med städer/tätorter och centralorter i Sverige? Kommer stadskärnor att försvinna genom att vi som konsumenter inte besöker butikerna utan handlar via nätet? Hur kommer framtidens städer/tätorter och centralorter att se ut och har vi tagit oss tid att reflektera över det? När kommer vi att få uppleva mötet människa emot människa där någon står som köpare och någon står för en servicefunktion om vi inte tar upp frågan för en seriös diskussion utan bara tillåter en utveckling utan att säga stopp.   

Till saken hör att jag under veckan har mött en person i samband med att jag besökte en vårdcentral där köerna gjorde att en del av oss satt i det yttre rummet. Bredvid mig satt en man som hade varit ansvarig för en petroleumbutik med verkstad där de både hade servat bilar och sålt bensin/diesel. Han sa att den roligaste biten i det arbetet hade varit att serva kunderna. Sedan kom självservicen och då försvann den känslan. Nu föväntas expediter bli någon form av robotar och de ska enbart ingripa när det är någon form av kris. 

Jag kommer ihåg när jag studerade på ett Universitet i Beijing eller som det också heter Peking i Kina. Dit kom en lärare ifrån en högskola i Dalarna. Han kom dit för att han skulle lära kineser med utgångspunkt ifrån Sverige hur vi arbetar med service för de kunde inte det! Detta var 2003. Sedan dess har det gått utför i Sverige när det gäller service. 

I min värld behövs expediter i butiker och banker och servicepersonal på t ex hotell, för jag tror på gemenskap. Jag tror att vi som människor mår bra av att någon finns där som du kanske inte känner som har en servicefunktion och ser till att du trivs. Forskning visar att vi behöver bli sedda. Vem av oss har inte upplevt att vi har fått ny kraft av att prova kläder i en affär genom att en expedit har uppmuntrat oss och hjälpt oss att hitta rätt kläder eller att någon har suttit på knä framför oss och sett till att vi har hittat rätt skor för våra fötter. Jag tror också att många som kör bil säkert har upplevt att de kan ha upplevt något som kanske har gjort dem irriterade före eller under en resa då man har suttit och kört mil efter mil men så har man kommit till en bensinstation och där har det funnits en serviceman eller en kvinna som man har haft ett trevligt samtal med som har gjort att både de som stod där och ni, därefter mådde mycket bättre. 

Utöver dessa händelser så innebar min vecka att jag träffade vänner som brukar träffas på regelbunden basis. Vi diskuterade det faktum att nu börjar många ta in chip i handleden i vissa länder och hur vi ska ställa oss till det om det blir ett allmänt tillvägagångsätt i Sverige. Chipet gör att man kan få en totalkontroll över en människa dygnet runt. Det infördes som ett experiment via Världsbanken för några år sedan. Jag hade Världsbankschefen som Linkedin vän och han skrev att man för att få bukt med fattigdomen då introducerade försöksländer där man lät fattiga människor i ett antal länder få chipet inopererat. Man såg det som en enorm möjlighet att komma tillrätta med fattigdom. Man infördet det i områden där man inte har personnummer som vi. Man hävdade att om det till expempel skulle bli en miljökatastrof eller om man p gr a krig skulle behöva fly och då inte hann få med sig sina identitetshandlingar aldrig skulle riskera att inte få med sig dem då man bär chipet med sig. Därmed kan man med lätthet ge rätt behandling när det gäller sjukdomar mm oavsett var man bor. Det innebär mindre utredningsarbete, då utredningar följer en person oavsett var personen finns men också en förmåga att kontrollera människors rörelser inom och utom länder tillika med penningflöden. I det kontantlösa Sverige är ju personnumret en nödvändighet. 

Under veckan fick vi se hur kronan ytterligare förlorade sitt värde och är nu enligt Johan Carlström på SVD på den lägsta nivån emot euron sedan 2002. Det påverkar ett land som Sverige som är så exportberoende. Det finns därmed personer som propagerar för att vi borde gå över till euron och ser det som ett misslyckande att vi inte gjorde det i samband med valet kring euron. Själv hade jag förmånen att arbeta på Näringsdepartementet ledning under den tid då debatten var som allra starkast emellan min dåvarande f.d. chef handelsminister och näringsminister Leif Pagrotsky och statsminister Göran Persson. Under många år har det sett ut som att det var ett mycket bra val att inte ha euron då vi har kunnat föra en självständig handelspolitik men nu ser det ut som att vi har förlorat greppet då Riksbanken inte har lyckats tillfullo med sin roll. 

Nu ser vi fram emot ett val av Europaparlamentariker till Europaparlamentet under perioden den 23 - 26:e maj. På Europadagen den 9:e maj hade EU-parlamentets kontor på Regeringsdagen därför en debatt med dem och man hade även en debatt på Centralstationen i Stockholm. För oss som följer politiken har det inte framkommit några direkta nyheter men de har ändå lyckats få ut sitt budskap genom att åka ut på en turné tillsammans med en motståndare. Först ut att göra så var Jan Björklund och Jimmy Åkesson. De ansåg att de är de partier som står längst ifrån varandra. Det följdes av andra liknande konstallationer. Det är enligt många ett ödesval då man är orolig för att högerpopulistiska krafter ska få stark makt i Europa. 

Ett roligt inslag under våren är att vi närmar oss Eurovision song festivalen. Den vill vi inte missa. 

Med de här orden vill jag önska er en trevlig helg och vad annat kan det bli när Ishockey VM börjar ikväll. 

Vid pennan,

Elisabeth Claesson